Konstruktion och bärighet
Jag har fått en fråga angående bärighet och konstruktion som jag ska försöka svara på här. Jag är ju inte ingenjör, som ni vet, så mitt svar är helt baserat på 1) viss materialkännedom, 2) många år av trial-and-error och 3) intuition. Det vore ju toppen om det finns någon läsare som kan tillföra lite mer vetenskapliga förklaringar med hjälp av fysikens lagar!
Två saker är viktiga att ta hänsyn till när vi funderar kring bärighet och konstruktion med lera:
1) Tyngdpunkt och balans har betydelse. Detta brukar man oftast upptäcka redan vid själva tillverkningen - till exempel genom att ett föremål välter av sin egen tyngd. Ibland torkar vi dock föremål med olika former av stöd och då är det kanske inte så lätt att se alltid. Framför allt brukar det handla om att delar med lite material ska bära upp andra delar med mycket material och då bildas svaga punkter som inte orkar stå emot - särskilt inte i sista bränningen (se nästa punkt).
2) Vi jobbar ju med stengodslera och bränner i hög temperatur. Det fina med detta är att leran “sintrar” vilket innebär att den smälter en aning och blir helt tät. Därför är stengodsföremål både mycket hållbara (inte porösa) och suger inte åt sig vatten eller läcker vatten. Detta innebär dock även att leran mjuknar en liten aning när glasyrbränningen kommer upp till topptemperatur. Att den mjuknar lite påverkar vilka konstruktioner som fungerar och detta visar sig alltså oftast inte förrän i sista bränningen.
Här är en skiss på ett fat i genomskärning. Det övre fatet är tunt och kommer att sjunka ned i sista bränningen. Leran mjuknar och hela fatet lägger sig platt. Det undre fatet har större chans att hålla sig uppe eftersom det finns mer material som kan behålla formen
En skål i genomskärning. Den till vänster håller sig uppe fint tack vare att den är jämn. Den till höger håller formen i tillverkningen men riskerar att sjunka i sista bränningen eftersom det material som är rött på bilden inte kommer att orka hålla resten uppe då leran mjuknar. (Om man drejar lär man sig detta den hårda vägen, en sådan skål kollapsar direkt!)
Utstickande delar brukar kunna hålla sig uppe om de är jämna, tillräckligt tjocka och alstret har hyfsad balans från början. Den till höger sjunker med största säkerhet eftersom de utstickande delarna blir för tunga i förhållande till resten när leran mjuknar lite i sista bränningen.
Hur gör man då om man inte har en plan botten eller något som är väldigt obalanserat från början? Det bästa är att tillverka “stöd” i samband med tillverkningen av alstret. Då kan man bränna dessa stöd tillsammans med föremålet och de kommer att krympa i samma takt. Den här formen kan riskera att sjunka ihop om man bränner den på sidan. Med stöd kan man bränna den upprätt, tyngden blir jämnare fördelad och det går troligtvis mycket bättre. Det man får tänka på är att inte glasera mellan stöd och föremål så att de inte fastnar för evigt :-D
Ett kakfat behöver en fot som kan ta upp fatets tyngd över en tillräckligt stor yta. Fatet till vänster är lite kraftigare än det till höger, det är tjockare på mitten än ute i kanterna och foten är bred så att den kan ta upp fatets tyngd över en större yta. Fatet till höger kommer att kollapsa ned över foten eftersom det lilla material som ligger an mot foten inte kan orka hålla hela fatet uppe.